tisdag 8 mars 2016

Internationella Kvinnodagen

Vid frukostbordet

Kaffekopp nummer två
mellan våra ögonpar
Över brödsmulor,
omelettrester

Jag visar
mina gårdagsfynd:
Nagellack, peelingkrämer, torrschampo
Stor iver,
spelat intresse

Han säger
att ja det är tydligen dyrt
att vara kvinna

Jag tänker
att det nog faktiskt blir ganska dyrt
men på en jävla massa andra sätt

onsdag 2 mars 2016

onsdag 21 oktober 2015

Rum utan gränser

Orden verkar inte ha några gränser
i det här rummet
Här vaknar allt till liv
Gränsen mellan tak och väggar
tycks också den
helt obefintlig

Konturerna av hans näsa
skarpa mot bollarna av ljus
från gatan
genom gardinen

Explosioner djupt inuti henne
när hans ögonvitor plötsligt
blir så tydliga

- Vad ser du?
- Dig.

Dominospel
av stötar
genom hennes kropp
när hans andetag träffar hennes hals
Hans hand tar hennes ben isär

I det här rummet vaknar allt till liv
Miljoner ord
rusar genom henne
Ändå är hon oförmögen
att öppna munnen
Låta alla de där orden
vibrera hennes stämband
Silas mellan hennes läppar

Hetta från hans handflator
Hon fryser fast i madrassen
Inser att hon är helt ensam
om alla de där orden
den där känslan
av gränslöshet

torsdag 8 oktober 2015

Aurora borealis

Hänförande
Grönt ljus
Laddade partiklar
i hög hastighet
landar i atmosfären

Aurora borealis
Norrsken
Ett av de mest otroliga
på en mycket lång tid

Cyklister
som cyklar in i lyktstolpar
Bilister
som kör av vägen
Paralyserade
av det dansande
gröna ljuset

Utomordentligt vackert!
Magiskt!
Underbart!
Breathtaking!

Jag missade hela
spektakulära showen
Ser den sedan
i Instagramflödet
De senaste händelserna på Facebook

Hade bara ögon för en sak:
Dig

lördag 29 augusti 2015

The last time

This is the last time I’m drinking a bottle of wine here
This is the last time I’m writing poetry on this balcony
One bottle all by myself

This is the last time my bare foots touches these wooden floors
This is the last time I loose my lighter here
A lighter I kept as a secret from you

This is the last time I’m looking for something to eat in the frige
This is the last time I’m looking for anything here
All items has their own places, I know these places
And you didn’t buy me any food
’cause I’m a vegetarian
You’re not

This is the last time I sleep in this bed without someone who snores or cries
This is the last time I feel this safe here
You always made me feel safe

This is the last time I wonder how you’re doing
This is the last time I wonder with whom you sleep
I know exactly where you’re sleeping and I know you’re doing more than well

This is the last time I go out in the middle of the night to buy milk
This is the last time I worry about my morning coffee
You never knew when to tell me we were out of milk

This is the last time I wash my aprons here
This is the last time I’m using our dryer
From now on you have to fight with the neighbours all by yourself

This is the last time I can actually see the dawn crawling trough the windows
This is the last time I’ll sleep here without any curtains
And the last time with earplugs

This is the last time I'm here in between all these boxes
This is the last time I have to figure out wich plastic bowl is yours and wich is mine
That’s actually ridiculous when you’ve got both the bed and the balcony furniture

This is the last time I feel this place is my home

måndag 3 augusti 2015

Den 1:a

Den första mörka natten
den första natten
någonsin


Han ger henne
sin extra tandborste


Vad vill du mig
frågar hon
och han svarar
Allt

fredag 8 maj 2015

Det fanns en tid när min värld var fylld av sånger om dig

Hon hade lovat sig själv att aldrig komma hit mer. Likväl står hon här, på hans hallgolv, nu. För hon har glömt, lämnat saker efter sig. Som väl utplacerade bevis på att hon en gång funnits.

In i det sista hade hon hoppats på att han skulle hämta sakerna ensam, att hon kunde vänta nere på gården, att han sedan bara skulle räcka över dem till henne.

Hon står kvar på hallgolvet och han sparkar av sig skorna, försvinner in i rummen, säger att det är ganska stökigt och att han faktiskt inte bryr sig ett skit och hon svarar att vem bryr sig om att städa när det är nästan sommar utanför?

Ljudlöst, på tå, tar hon sig längre in i lägenheten. Vet inte riktigt vad hon ska göra av sina händer. Som vanligt yrar han runt, verkar inte veta var saker finns, svär, klättrar på köksbordet, köksbänkarna. Gläntar på skåpdörrar precis under taket.

Utanför hans öppna köksfönster spricker grönskan upp som i fyrverkerier. De brukade skoja om att det inte var några futtiga gnistor som slog om dem, utan att det mer liknade på stadens nyårsfyrverkerier. Några solstrålar slinker in mellan höghusen utanför, landar på hans köksgolv, diskbänken och hon undrar hur det kommer sig att hon alltid tänker på döden den här tiden på året.

Han säger saker, frågar saker och hon försöker verkligen verka som vanlig, men blir förvånad över hur avhuggna meningarna som kommer ur hennes mun är. Vill att han ska tro att allt är som det brukar vara fast ingenting längre är det. För även om han besöker henne om nätterna tänker hon redan på helt andra saker, mår lite bättre, kan fokusera igen, på annat än honom.

Nere på gården igen säger hon hejdå, han säger ta hand om dig och hon detsamma, har hunnit vända sig halvt bort från honom då han tar tag i hennes arm. Så hon snavar, han fångar upp henne och drar henne intill sig i en kram. Hon hinner knappt svara med att lägga sina armar runt hans hals förrän den är över.

De skiljs åt, ska åt varsitt håll. Men när hon försäkrat sig om att han försvunnit bakom hörnet går hon tillbaka. Upp för trappan i hans trapphus. Fram till hans ytterdörr. Fiskar upp en liten mörkblå plastpåse med ett kompakt rektangulärt innehåll. En duns när paketet landar på dörrmattan på hans hallgolv.

Väl hemma blir hon handlingsförlamad. Sitter på soffan, som paralyserad. Stirrar rakt fram. I fem minuter var hon där fast hon hade lovat sig själv att aldrig gå dit mer. Fem minuter och en snabb kram och hon känner sig dränkt i, kränkt av, hans doft. Den är överallt på henne. Samtidigt som den är den bästa doften hon vet, och kanske just därför, hatar hon den.

Paralysen släpper till slut och hon stiger upp. Slår på datorn och sätter sig ner framför den. Hon startar Spotify, går igenom alla spellistor och plockar bort varje låt som påminner om honom.

Så kliver hon in i badrummet. Låter badrumsdörren stå öppen, slänger alla kläder i tvättkorgen.

På dörrmattan på hans hallgolv ligger hennes bästa anteckningsbok. Varenda text i den handlar om honom. Och till tonerna av alla poplåtar hon vet att han bara hatar, låter hon hans doft rinna ner i golvsilen.