Jag lever ett lugnt liv
i Fårösund på dagarna
Läser allt jag kommer över och skriver poesi
och tidningsartiklar
och städar och dammar
Jag lever ett lugnt liv
i närheten av havet
Jag är Finlandssvensk
jag hade en Finlandssvensk uppväxt
Jag klättrade i träd tillsammans med
grannpojken
och var med i scouterna
Jag drömde om att få ta pianolektioner
och spela på stora flygeln
i skolans gymnastiksal
Jag fick aldrig ta några pianolektioner
mamma sa Nej, förstås.
Jag ägde ett par Adidas Superstars
Jag plastade in smörgåsar
i köket vid en bensinmack
Jag åt pommes frites
ensam på en kökspall i lagret
och tjuvrökte
på allmänna tak
och bakom flagnande staket
Jag kom aldrig att bli den ideala fjortisen
Jag umgicks med de unga männen
Jag köpte ordentliga kängor
och gick rakt ut i skogen
i halvmeterssnön
för att bli kvitt aggressionen
Jag idkade aldrig dubbelmoralen
Jag var aldrig inställsam
Jag gick med som poet i en Ordverkstad
och signerade två år senare antologier
Jag har räknat ränder
i mattor
hos psykologer
och blivit intervjuad för radiokanaler
och dagstidningar
Jag har ställt ut mitt matsalsmöblemang
på Stockholms möbelmässa
och sett folk kapa av sig fingrar i misstag
Paniken i deras ögon
när de insett att blodet
är deras eget
Jag har uppehållit mig
i städer av betong
Sett änglar vandra längs gatorna
om nätterna
Jag har betraktat dammet i luften
i en lägenhet där tiden stod stilla
Jag har aldrig lämnat Norden
Aldrig ens varit på väg
Mamma sa Nej, förstås
Jag har funnit nyckeln
till inspiration
på en av Vasas sunkiga
lokalbussar
Jag lever ett lugnt liv
i Fårösund på dagarna
Tvättar kläder och diskar disk
och suckar
i utmattningen
av att alltid vänta
på någon
som aldrig
kommer komma
Varför slutar jag inte vänta?
I sinom tid ska jag sluta vänta
Jag har trevat mig fram
med hjälp av väggar
mitt i nätterna
och slagit gropar
i smalbenen
Jag har haft
en död vän
hängande i mitt tak
Jag har intresserat mig
för rastafari och satanism
och druckit örtte
tillsammans med
mormonfamiljer
Men hela kalaset
slutade med
att jag vände min egen kyrka
ryggen till
Jag har sett Lilla Livet
genom ett smutsigt bilfönster
en varm majkväll
till tonerna av Audioslave
Jag har hört skrattmåsarna
tidiga morgnar
vid Sandö
Jag har skickat flaskpost
och beskådat galaxer
från bryggor
mitt ute
i ingenstans
Jag har funnit njutning i smärtan
och tillfredsställelse i ensamheten
Jag vet inte
säkert
om jag tror
på kärleken
Jag har druckit latte
tillsammans
med sjungande vargar
på inglasade kaféer
intill kullerstenstorg
och frihetsstatyer
Funnit längtan
i vargarnas ögon
och sett tillbaka
genom dem
Jag gav mig av
för jag visste
att om jag stannade
kvar
skulle jag kvävas
Jag lever ett lugnt liv
i Fårösund på dagarna
Jag kommer ge mig av
härifrån
men vill inte heller tillbaka
dit
varifrån
jag kom
Jag vet att när en dörr stängs
öppnas ett fönster
Men det som aldrig har haft någon början
kan inte heller ha något slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar