Puls

Idag
har jag haft
en mäktig
puls
under min högra ringfingerspets

Synd
att jag var tvungen att
dra
undan handen
för att det kittlade så mycket

Traditioner

Jag skrev i förrförrförra inlägget om hur jag gillar att bryta eller röra om de gamla välbekanta traditionerna. Det betyder inte att jag tycker att det är löjligt med traditioner eller att jag helst skulle vilja köra över dem med en ångvält. Jag tycker det är fint när man blivit vuxen att se hur nya traditioner föds och utvecklas. Jag och Jakob utgör ju tillsammans ett hushåll, en slags självständig och individuell helhet och nu är det ju upp till oss att hitta våra vägar, våra speciella sätt. Det är stort och fint.

För att ta ett exempel så firar vi nyår med Janina och Daniel, ett annat är att adventsstjärnorna plockas fram lagom till Jakobs födelsedag. I år är det nykomlingar i både vardagsrums- och sovrumsfönstret.

Stjärnan jag suktade efter från Indiska. Blir din för 14,90€. Är så nöjd över den!

Den här stjärnan hittade jag i en av Jakobs lådor i källaren. Lyxigt att få växla mellan olika färger och former!

Lördag genom linsen

Bjöd Jakobs familj på mockarutor

Soffmys på maten

Och kaffe på maten

Snö på marken

Mycket trendigt med förkylningssvullna ögon just nu

Den första snön

När hon vaknar är hon utvilad
klarvaken
I rummet ligger ett mjukt morgonmörker
Mannen bredvid henne andas tungt, tryggt

Hon sätter sig upp
Försöker greppa tag om känslan i luften
Hon lyckas inte
riktigt
Men hon vet vad den betyder

Dörröppningen till sovrummet är
ett gapande hål
Hon kan urskilja ljuset som slängs mot parkettgolvet
Ljuset från stjärnan i vardagsrumsfönstret

Hon knuffar till mannen som andas
tungt och tryggt bredvid henne i sängen
Han kisar mot henne genom morgonmörkret
Hon letar efter hans hand 
-          Kom, fort! Du måste skynda dig!

Hon kliver barfota ner på parkettgolvet
Letar efter en tröja
Den fjällstickade
blå och brun och vit
den med renarna på
Han sätter sig med yvigt morgonhår på sängkanten
försöker förstå vad som händer

Snart har de kläder på
han lite mer än hon
för hon hinner inte
Det händer ju nu
det hinns inte med

Hallen
Kängor på deras fötter
Han med strumpor innanför
hon med raggsockor
som killar och sticks
Inget annat hinns med
Hon tar tag i hans hand
rycker med honom ut i trapphuset

Bakom alla dörrar
sovande familjer
Trapphuset vilar i tystnad
Pepparkaksdoft på andra våningen
De småspringer ner för trappen
hon först
med hans hand i sin

Snart där
Hon ser porten
glaset
På andra sidan glaset
händer det
Och det händer nu

De halkar ut på trappen
Hon i sin fjällstickade tröja
den med renarna på
Raggsockor och kängor
Han under sin jacka
den svarta halvlånga
den med stora blanka knappar
den som klär honom så väl
Det yviga morgonhåret
Kalsongerna och strumporna och t-shirten under jackan
för inget annat
hinns med
den här morgonen

De snavar fram över trottoaren
Hon stannar
håller fortfarande hans hand
Han ser på henne
hon är tyst
betraktar omgivningen uppmärksamt 
-          Vad händer? frågar han
Hon hyschar och ler
Böjer huvudet litet bakåt 
-          Titta, säger hon
Han tittar

Där kommer den
Den första snön

Till mitt smyckeskrin

Jag stod i badrummet och sminkade mig idag när jag hörde att någonting större än ett vanligt brev trillade ner på dörrmattan!

Ringarna jag beställde från We Style i måndags! Blev så glad! Och sedan lite ledsen när jag insåg att endast påfågelringen passade. De andra var på tok för stora. Ganska uppenbart att jag gillar smycken som föreställer djur, eller hur?

Lady luck

För så där två, tre veckor sedan var jag på stan med Janina. Jag hittade ett super fint nagellack på H&M. Även om ett nagellack inte kostar mer än 4€ så köpte jag det inte. För jag har redan 100 olika nagellack! Och jag hinner inte använda alla till slut innan de blir trögflytande och värdelösa.

Men ännu igår hade jag inte kunna sluta tänka på det där nagellacket så jag cyklade i regnet till H&M och som tur var fanns min favorit fortfarande kvar!

Lady luck

Egentligen borde alla butiker vara inhysta i lokaler med stora fönster så att det verkliga ljuset skulle komma in. För jag måste säga att det inte är första gången jag köper något i tron om att det är en viss färg och när jag sedan kommer ut från butiken har inköpet likt en kameleont bytt färg (nå, okej, kanske inte bytt färg helt och hållet, men nyans i alla fall).

I butiken såg lacket visserligen grönt ut, men det såg ut att skifta mer åt det guldiga och mörkblåa hållet än vad det gjorde på riktigt, i dagsljuset, utanför H&M. Fast inte gråter jag för det. Är riktigt nöjd ändå!

Kaffi på TB

Det var bra uppslutning vid gamla Teboil när jag och Ronny anlände på onsdag kväll. Som ni såg så hade jag skapat ett evenemang på Facebook, istället för att ringa runt till var och en. Vi gjorde ett långbord av tre stycken fyra personers bord så att alla skulle få plats. Det var ändå trångt, och så kul (fast det inte ser så kul ut på första bilden)! Allt var som vanligt: vi skrapade Onnen Sanat-lotter, drack kaffe och påtår, Coca Cola på glasflaska, pratade strunt, gick ut på cigg, drog dåliga skämt, munhöggs lite och så skrattade vi förstås, massor.

Jag kan inte förklara hur mycket jag tycker om det här gänget. Är så glad att jag har fått skapa historia med dem, att jag har fått vara en del av helheten som vi utgör tillsammans.

Vårt hem

På Kaserngatan är hela den här fredagen ledig! Åtminstone för min del. Ute står regnet som spön i backen. Det har inte varit uppehåll ens en sekund sedan jag klev upp i morse.

Jag myser här hemma. Plockar med alla våra saker. Diskar. Äter fisksoppa till lunch. Läser dagstidningen. Tvättar för fullt. Byter sängkläder. Ni vet såna hushållssysslor som är riktigt gemytliga att utöva en grå och våt dag som denna. Planerar också att dricka te och läsa ut Vattenmelonen. Och så ska jag göra tacopaj lagom till att Jakob kommer hem från gymmet.

Knäppte några bilder medan jag väntade på att fisksoppan skulle svalna. Tänkte bjuda på några detaljer ur vårt hem.

Världens godaste äpplen.

En liten prydnadslampa har fått flytta upp på byrån i sovrummet. Lampskärmen har min äldsta syster gjort för ett X antal år sedan. Den hänger med än!

Byrån i sovrummet kommer från Jysk. Jag älskar den!

Vill så gärna ha den här bilden på Mårran framme. Har dock inte hittat rätt plats för den ännu. Även den har jag fått att min äldsta syster (och ramen också, nu när jag tänker efter).

Blecklyktan har fått flytta ut till hallen från sovrummet.

En lampskärm med vit botten och småblommigt mönster har nu blivit helt och hållet lila.

Och sist (och kanske minst också) lilla huset från Riga. Den enda souveniren som följde med oss därifrån.

Nio bilder

Jag lovade ju igår att jag skulle blogga några bilder idag och nu är det dags.

Ett hjärta på balkongdörren

Ordning och reda! Den Stora Höststädningen har dragit fram i alla köksskåp

Idag höststädar jag och organiserar i byrån i hallen. Sorterar alla gamla räkningar, lönespecifikationer, medicinrecept och brev från Hjärtcentrum i Tammerfors. Har börjat misstänka att den här städningen har något slags samband med min psykiska hälsa. Ni vet inre kaos - yttre ordning och vice versa.

Nicolina målade den här teckningen i somras. Jakob frågade mig en dag vad den föreställde. "Solnedgången, ser du väl" svarade jag. Men det finns en möjlighet att den föreställer en påskbrasa också.

Pampas

Jakob

Försökte fånga dagen genom bilrutan på väg till Ingenstans igår. Vi lyssnade på radio och solen stod lågt, intensiv. Den fick alla träd och alla åkrar att se ut som om de brann. Och så alla kusliga moln i bakgrunden. Det var tvunget att upplevas, gick inte att fota. Vi satt helt tysta och bara såg på världen. Plötsligt skruvade min sambo ner ljudet på radion och så sa han "vilken vacker höstkväll".

"Jag har en snygg-dag idag" sa jag till Jakob. "Ja, igen" konstaterade han och så räckte jag honom kameran så han skulle kunna föreviga min snygghet på garageuppfarten hemma hos min mamma. Kunde inte bestämma mig för vilken jag ville visa för er så ni får se båda.

Och så slutligen två detaljer ur mammas kök.

Sötsaker vid arbetsplatsen

Oj, vilken otroligt vacker dag! Har ledigt idag och har sovit jätte länge. Tror nog inte jag någonsin tidigare sovit så mycket som jag har gjort den här sommaren och hösten. Förstår inte ens hur det är möjligt att man kan sova så mycket?

När jag vaknade idag och hade tagit Thyroxin blev jag kvar i sängen och läste Tio små negerpojkar av Agatha Christie. Jag lånade den av min äldsta syster för någon vecka sedan och nu är jag helt fast i den! Samtidigt som den är så spännande att jag knappt kan lägga den ifrån mig, vet jag inte om jag ska våga fortsätta då den är ganska obehaglig och läskig. Det blir alltså min tolfte bok det här året och det betyder alltså att jag har nått mitt mål.

Men det jag egentligen ville med det här inlägget var att visa någonting jag hittade vid jobbet igår.

Muminte!

Jag tillhör den där generationen som har växt upp med tecknade mumin på tv så jag har blivit en sån som är heltokig i muminprylar. Var tvungen att prova muminmammans kraftdryck som hade smak av smultron. Ingenting speciellt dock, men helt okej te. Förpackningen var blå och fin.

Slänger in en bild på utsikten från vår "pausplats" vid jobbet också när jag ändå är igång

Idag ska vi åka till Ingenstans för att dricka kaffe med min mamma och morbror. Min morbror hade egentligen åkt tillbaka till Umeå för vintern, men blev tvungen att komma över en sväng igen. Passar på att träffa honom nu då jag inte hann i somras.

 

Vi ska också åka och träffa en ny människa vi aldrig träffat tidigare. Nämligen Jakobs näst yngsta kusins dotter. Hon föddes i sommar, men av någon anledning har vi inte träffat henne tidigare. Det ska bli kul! Är ju alltid speciellt att träffa så små människor.

Veckans sista dag

En skön söndag har passerat. Söndagar är till för att:

• dagdrömma
• umgås med någon man tycker speciellt mycket om
• dricka kaffe
• läsa inspirerande texter
• ta en promenad till butiken runt hörnet för att handla middag

Av någon anledning känner jag mig alltid mycket mer kreativ än vanligt på söndagar. Det börjar liksom pirra i fingertopparna. Oftast suktar jag efter att skriva. Men ibland vill jag också bara klippa och klistra, måla en bild, skapa små världar i vårt hem.

Idag har jag till exempel läst om Sara Stridsberg (hon som skrev Drömfakulteten) och Katarina Kieri (som jag är kompis med på Facebook!), lyssnat på Skrivarlinjens uppläsning på Översättarcentrum (Jakob kände inte igen min röst när jag läste Självbiografi - eller bara ren idioti) och hämtat Skriv om och om igen ur bokhyllan, men utan att öppna den.

En riktigt stillsam och lugn söndag i litteraturens tecken. Är dock mycket frustrerad över den här Stora Skrivkrampen jag obviously har drabbats av. Kan inte ens slå mig ur den med knytnävarna.

Ps. Googlade ordet skrivblockad och hittade den här bloggen. Kan vara bra! Ds.

Fina höstdagar

Bra dag igår! Först var jag i skolan och bokförde och drack kaffe, sedan hem och stekte malet kött, lade in en form lasagnette i ugnen. Jakob var borta på seminarium och skulle komma hem kring sju, så jag åt ensam, diskade undan och städade lite, torkade damm och tände några doftljus.

Vackra höstfärger

Till min förtjusning klev Jakob in i hallen redan vid sextiden! Så vi busade lite och jag tände ännu några värmeljus. Strax efter sju ringde det på dörren och i trapphuset stod min bästa vän.

Vi drack kaffe, åt lite vindruvor och samtalade. Och så gav Fonsi mig en lektion i manuella inställningar av systemkameran. Han har en precis likadan som vi.

När Fonsi åkt hem gick jag på promenad och Jakob gick i bastun. Efter lite smörgås och mjölk var det läggdags.

Idag är det fredag! Även om jag har haft en riktigt lugn vecka känns det otroligt bra med helg. Ska inleda helgen med att fara och jobba några timmar, sedan ha lite stillsamt kvällsprogram tillsammans med Jakob och imorgon upp till jobbet igen. Hoppas ni alla får en riktigt skön och härlig fredag kväll!

Krispigt fredagspirr

Fredag eftermiddag på Kaserngatan. Dammkorn som virvlar i luften, svävar långsamt om vartannat. Väntar på något ännu inte identifierat. Det luktar i sovrummet. Gott. En blandning av nagellack, gult. Och av sambons parfym, man alltså. Bilder, filmklipp, musik, text på datorns skärm under ljuset av en gammal ful kontorslampa. Egentligen är det tänkt att just det här ögonblicket i just det här sovrummet ska spenderas på ett vettigt sätt. Vettigt sätt sett ur ett långsiktigt perspektiv. Livet pågår för fullt utanför, i världen. I sovrummet är det mest som om tiden står stilla, på samma sätt som i olika väntrum där man sitter. Det enda som rör sig där inne är dammkorn, en hand som lackar, gult nagellack på den andra handens fingrars naglar. Och så människorna i filmklippen på datorskärmen förstås.

Någonstans i den övriga lägenheten ligger några böcker om bland annat totalkvalitet och processledning uppslagna. Det är egentligen meningen att just de här ögonblicken ska spenderas med näsan i böckerna, som i jakt på förståelse, förhoppningsvis en Aha-upplevelse. Men sambon är inte hemma och han kommer inte komma heller på flera timmar. På dörrmattan i hallen dimper ett brev från American Express ner.

Fredag eftermiddag på Kaserngatan och inte någonstans finner hon den där speciella fredagskänslan. Hon minns den från förut och kan erinra sig den med hjälp av klara minnesbilder i sitt huvud. Minns att det var just eftermiddagarna på fredagarna som var bäst. På fredagseftermiddagarna fanns ett särskilt pirr i magen. Ett påtagligt ett, förväntansfullt. Det var ljuset från himlen som reflekterades i fjärden, luften som var krispig och lättgenomtränglig och så förstås doften av utomhus, bensin, tobak och någon pojkparfym. Den kommande helgen var ännu ett stort mysterium och även om den ena helgen oftast var den andra lik, var de alltid lika spännande och oförutsägbara.

Det är flera år sedan just de där fredagseftermiddagarna nu och nu väntar hon mest på att hon ska lyckas plocka upp böckerna om bland annat totalkvalitet och processledning. Hon vet att det i de flesta fall är nästan omöjligt när inte sambon är hemma. Hon önskar att hon snart ska få känna någonting som kunde liknas vid den speciella fredagskänslan. Det där särskilda pirret är kvar i en passerad tid, något man växer ur. Hon vet om det, men även om hon sörjer så vet hon också att det alltid kommer finnas kvar, som något krispigt i hennes minne.

Minnet av en doft

Ikväll har jag varit och hälsat på Janina, Daniel, Nicolina och Joline. Det var en trevlig och helt vanlig kväll: vi drack kaffe i köket, gjorde barnen färdiga för läggdags, läste saga och så öppnade jag badrumsskåpet för att leta efter en liten spegel och det var då det hände. Det var där, i badrumsskåpet, som jag fick syn på den. Den där parfymen.

Love Generation Blue

Jag hade glömt bort hur den doftade och blev lite nyfiken. Så jag tog av korken, förde flaskan till näsan och tog ett djupt andetag. På bara några sekunder var jag tillbaka till hösten 2007, sittandes på en kall bänk i rökrutan vid internatet i Gamla Vasa.

Jag kan inte låta bli att fascineras av hur starkt rotad en doft kan vara i en. Jag är hemma nu sedan ungefär en timme tillbaka, har ätit lite smörgås och tänt en rökelsesticka. Hade tänkt gå och duscha innan det är dags att krypa ner under täcket, men ärligt talat vill jag inte mista doften. Vid varje hjärtslag känner jag den. Jag vill vara kvar i den där känslan.

Hopp för mänskligheten

Lyssnar på Radio X3M samtidigt som jag gör mig klar för jobb. De börjar diskutera ett bildsjok som folk har länkat till på Facebook och jag förstår genast vad de pratar om för jag har själv personer i min vänlista som har delat samma länk. Så jag blir förstås lite nyfiken och är tvungen att spana in bilderna.

Jag tycker absolut att ni ska göra det samma. Så fina bilder att jag är tvungen att anstränga mig för att inte gråta, vill ju inte behöva sminka mig en gång till...

Klicka här så kommer ni till bilderna.