måndag 30 juni 2014

Del ett

Hon hoppar in i bilen och doften av nyduschat hår slår genast emot honom. Hon hejar kort utan att möta hans blick, istället fäller hon ner solskyddet och borstar med lillfingret bort någonting osynligt strax ovanför högra ögonbrynet. Hon har inget smink och hennes ansikte ser på något sätt naket ut. Sedan vänder hon sig mot honom. Ögonbrynen är rynkade och mellan dem finns en liten fåra, knappt märkbar, men man ser den om man ser på henne så som han gör.
- Vad väntar du på?
- Ingenting, svarar han och kan inte låta bli att le.
Han sätter växelspaken i backen och släpper handbromsen.
- Vad gjorde du igår kväll? frågar han.
- Ingenting! Vad gjorde du?
Tänkte på dig. Hälften av alla tankar jag tänkte handlade om dig.
- Inte så mycket, drack några öl bara.
- Jaha.
Han vänder sig mot henne och hon smäller upp solskyddet.
- Är du sur?
- Ja... svarar hon.
Men några sekunder senare börjar hon skratta. Som vanligt. Hon kan inte vara sur även om det vore allt hon någonsin önskade sig. Han spricker upp i ett leende och så skrattar han med henne.

Väl framme kliver de ur bilen och går in, lyfter i tur och ordning ner varsin kaffekopp från översta hyllan: de rymligaste. Hon går först och häller upp kaffe åt sig själv och sedan åt honom.
- Med en liten skvätt mjölk, va?
- Ja, svarar han.
- Och en sockerbit.
- Just precis.
Han tar emot sockerbitarna hon räcker honom och så börjar hon gräva efter mynt i byxfickan. Men innan hon hinner fiska upp tillräckligt många får han ögonkontakt med kassabiträdet och säger att han tar det och räcker fram bankkortet.
- Så det här är alltså en dejt? säger hon och blinkar retsamt mot honom.
Om det ändå vore så bra.
- Kan man väl säga.
De sätter sig vid ett bord vid fönstret, men hinner bara ta en klunk kaffe innan hon föreslår att de ska gå ut. Säger att hon vill röka samtidigt som de dricker kaffe. Fast det regnar, men att de ju kan sitta vid bordet under taket.

Han håller upp dörren för henne och hon går ut. Han slår sig ner mittemot henne vid bordet under taket, räcker henne tändaren när hon utan att ens öppna munnen ber om den. Hon är ovanligt fåordig, de sitter tysta medan de röker. Bekymrad eller kanske mest fundersam, så ser hon ut då hon blickar ut över vägen och på långtradarna som viner förbi.
Tänk att få vakna och se det där ansiktet varje morgon. Jag vill att du ska vara bredvid mig i min säng på morgnarna.
Hon öppnar munnen och drar efter andan, tar sats. Men förblir ändå tyst.
- Vad tänkte du säga?
- Nä, ingenting.

De småpratar i bilen på väg tillbaka. Om samma saker som de alltid småpratar om. Funderar på vad de ska hitta på imorgon. Hon ser lite plågad ut när de är framme vid huset där hon bor och hon öppnat bildörren och är på väg att kliva ur, men han kan inte komma på vad det skulle bero på. Hon säger hejdå och det är ett snett leende som möter hans. Med en gångstil som liknar på en mans börjar hon gå mot dörren.

Han lägger växeln i ettan och glider sakta mot utfarten. Han blinkar till höger och kusten är klar så han gasar på och växlar. Precis innan han ska svänga runt huset hon bor i kastar han ett öga i backspegeln och han hinner notera att hon inte gått in, utan står kvar på trappan med handen på dörrhandtaget till trapphusporten och ser efter honom. En hundradels sekund senare försvinner hon utom synhåll.

tisdag 24 juni 2014

Texter en kan önska att en själv skrivit

Att skriva om Att skriva (förbjudna texter om dig)

Utanför min inglasade balkong pågår sommaren
Den springer, slår runt sig, skriker
25 grader fuktig vindstilla värme mot kroppars hud
En perfekt dag att vara ledig från jobbet

Men inte ens det kan slita mig ur soffan
För jag måste
Brygga en kanna kaffe
Förbereda en spellista som ska stöda texten som jag kommer skapa av orden och bilderna jag har haft på stand-by-läge i huvudet i flera dagar, veckor, redan
Hälla upp kaffet med utrymme för mjölk
Koppla hörlurarna mellan öronen och datorn
Ordna kuddarna i soffan och sjunka ner där i en riktigt oergonomisk ställning
Öppna ett tomt dokument
Ta en klunk kaffe
Och placera fingertopparna mot tangenterna

Datorskärmen är garderoben där man kommer till Narnia:
Här öppnar jag upp för en parallell verklighet till den riktiga verkligheten, en värld jag själv skapar
I den kan vad som helst hända
I den badar du och jag nakna i en insjö

Det är ett drömlikt tillstånd
Med samma egenskaper som en drog:
Man blir beroende
Man vill tillbaka
Till känslan av att flyga, till ett tillstånd av att fly den riktiga verkligheten

Och man behöver faktiskt inte ens tänka på orden
Eller vara orolig över att bokstäverna ska snava på varandra
Det är bara att låta filmen i huvudet spelas upp – den är redan klar
Det är bara att tillåta sig att dras med
Och sedan yrvaket komma på sig själv i soffan då man sträcker sig efter kaffekoppen