Följ mig

Följ min blogg med Bloglovin.

Jag vet att mina odds för att överleva inte är stora

25.12.2009

Jag hittar ingen direkt påtaglig lust
till att först frysa rumpan av mig i en lång krogkö
sedan svettas så jag blir glansig i ansiktet
och knuffas med armbågar i magar
och vänta en timme på att få en cocktail
som någon sedan välter ut
så jag blir tvungen att svära högt
på finska
och sedan snubbla hem över hala trottoarer
i klackskor och ömmande fötter
och dagen efter vakna upp med en karusell i huvudet
och en mun lika torr som Saharas öken

Jag tänder några ljus
sparkar in dammråttorna under sängen
för ingen kommer ändå befinna sig
just där

Eller just här;
precis intill min korsrygg
eller mina ljumskar

Borstar smulorna
från bordet
ner på golvet
och bär bort hyacinten
till sängbordet
så jag kan känna doften
och inte glömmer bort
vem som gav mig den

Lugnet lägger sig
tillsammans med en skräckblandad oro
över ovissa framtider
och relationer man inte ska förvänta sig för mycket av
Men till en viss mån
mår jag ändå otroligt bra

En dag och två väntrum

Kära vänner, jag har stött på lite problem angående bloggen så därför har jag varit lite frånvarande. Tappat lusten en aning och också varit överöst av skolverklighet (vilket jag är än). Måste ta mig en funderare över hur jag praktiskt ska lösa problemet och kanske också prata med någon som är mer tekniskt lagd än jag.

Men för att pigga upp lite i tystnaden som här uppstått tänkte jag berätta lite om min dag. Idag är det tisdag och det har snöat hela dagen. Jag sov lite för länge. Vid lunchtid hade jag träff med min psykoterapeut. Medan jag satt där i väntrummet bläddrade jag lite förstrött i en anteckningsbok. Den här anteckningsboken har legat flera år på ett litet bord i väntrummet och tanken är att man får skriva en rad eller två när man väntar. Idag hittade jag några rader jag själv skrivit 2008. Det var överraskande, och kul!

Efter träffen med psykoterapeuten cyklade jag i snömodden till centralsjukhuset där jag hade bokat tid vid laboratoriet för ett prov.

Har aldrig tidigare varit med om ett så tomt väntrum

Jag hade bara hunnit ta av mig jackan, sätta mig ner och slå upp Vasabladet när jag blev inropad för provtagning. Sköterskan berättade att Finlands Lucia skulle besöka sjukhuset, så innan jag lämnade sjukhuset gick jag för att se på henne och hennes tärnor.

På väg hem igen genom snömodden mötte jag en tjej med hund. Precis när jag passerade tjejen sa hon, högt och tydligt:

 - Pappa betalar! Allt!

Jag hade nästan ramlat av cykeln i rena förskräckelsen när jag insåg att hon hade på sig ett headset, och pratade i telefon.

Sitter nu och försöker knåpa ihop en uppsats om internationella aktier. Det är S-Å J-Ä-V-L-A T-R-Å-K-I-G-T! Har två sidor kvar att skriva, men knappt någonting kvar att säga. Uppsatsen ska presenteras imorgon. Noll motivation. Noll ork. Jullovet hägrar. Måste bara kämpa lite till. Det är ju trots allt bara två sidor (och ännu en inlämningsuppgift och en tenta).

Självständighetskaoset

Har nu flera lediga dagar på raken, känns nästan redan som jullov. Dessvärre har jag fyra tenter framför mig innan det verkligen blir jullov, så ingen rast och ro här inte. Utöver tenterna också en hel drös med inlämningsarbeten, tietysti. But you know me, I'll manage.

Så medan jag råpluggar under en filt i soffan kan ni få lyssna på lite fin musik.

Jag är så glad över att jag inte är sjutton år längre!

För tre år sedan hade jag en flirt

Den här tiden på året kommer alltid att ha en mycket fin och speciell plats i mitt hjärta. Den var den här tiden år 2009 som jag jobbade vid Rezas café vid Technobothnia på Brändö. Jakob gick fjärde året på linjen för produktionsekonomi och drack för- och eftermiddagskaffe hos oss och oftast åt han även sin lunch där. Följande textstycke författade jag i min blogg den 3:e december 2009:

... Därefter hände konstiga saker.
Jag hade under hela dagen inte ägnat en liten sekund ens till att speja ut i salen. Jag hade inte tittat på kunderna, inte alls, bara de jag betjänade när jag råkade vara i närheten av kassamaskineriet.
Så jag stod bara där. Rakt upp och ner. Och diskade. Sköt in korg efter korg efter korg och lyfte all våt disk i torkställningen och skrubbade stora ugnsplåtar som omöjligt blev rena.
Av någon outgrundlig anledning, vände jag mig plötsligt om. Bara så där. Helt oförhappandes.
Och där var han. Min flirt. R tog emot honom vid kassan.
Jag frös fast i golvet. Jag kunde inte röra mig. Jag stod där med händerna nerstoppade i diskhandskarna och sken som en sol.
När han äntligen, äntligen såg rakt på mig, log jag bara ännu bredare. Han log tillbaka, sa hej men bara så jag såg det för diskmaskinen dånade bredvid. Jag nickade till svar.

Min nya arbetskompis T och jag funderade över vad han egentligen gjorde där, min flirt. Han är ju ledig på torsdagar och fredagar, och varför har han överhuvudtaget delgivit mig den här informationen, för det första?
Han borde ha legat hemma och sovit, vid den tiden. Inte dricka kaffe hos oss.
Under hela dagen såg jag inte till någon av hans klasskamrater. Mystiskt...
Fast han gjorde ju min dag, det är jag ju inte ledsen över.

Den vackraste julsången

Vi diskuterade julsånger här om dagen. Det visade sig att varken jag eller Jakob har någon given favorit som det inte skulle bli jul utan. För min del är det mammas julskivor som gäller, den där samlingen som alltid fick snurra i stereon när man bakade pepparkakor på självständighetsdagen förr om åren (och sen också alla andra dagar när det krävdes lite förstärkning av julstämningen).

På Adventskonserten i fredags hittade jag en favorit. Ögonen tårades på mig när jag lystrade till texten, så vacker sång! Det är just en sådan där text som man önskar att man skrivit själv. Undrar hur jag har lyckats missa den genom åren? Den är väl dock ingen klassisk julsång, men en ytterst vacker visa.

Första advent

Oj oj, här har statistiken visst gått i botten. Men vem är jag att klandra er? Jag har haft roligare saker för mig, och det har förhoppningsvis ni också.

Första söndagen i advent och i helgen har vi också firat lillajul. Jag har till min glädje haft en helt ledig helg och den har varit riktigt lugn och skön. Vi inledde i fredags med att gå till kyrkan i Brändö på Pedavoces Adventskonsert där Jakobs lillasyster sjöng. Igår var vi i Vörå på lillajulmiddag hos Jakobs faster och idag var det adventslunch hos Jakobs mormor.

Julen 2010 på Vörågatan

Lite julpynt har kommit fram, ett fat med pepparkakshjärtan står på bordet och den första flaskan Blossa är redan tömd. Skolvardagen kallar återigen och jag ska kavla upp ärmarna för att viga resten av söndagen åt skolarbete. Men det känns faktiskt helt okej när man har en sådan bra helg bakom sig.