Bara händelser att fira nu

Hade en super-duper-bra födelsedag igår! Den inleddes, som ni såg, med frukost och presenter på sängen och när Jakob åkt iväg till jobbet somnade jag om och tog en ordentlig sovmorgon. På eftermiddagen kom Jakobs lillasyster M hit och uppvaktade mig. Hon hade med sig blommor och bullar och jag bjöd på saft. Vi hade så roligt att jag helt glömde bort tiden, plötsligt började det bli lite bråttom med att förbereda inför kvällens kalas, bland annat en salt paj skulle bakas. Jag hade bjudit hit Janina och Jenny (mina systrar) med familjer.

Det blev en rolig kväll med massa skratt och show. Den som stod för showen var självfallet Nicolina. Jag fick hemskt fina presenter, har så härlig och påhittig familj!

Solen försvann ner bakom höghusen och när gästerna gått hem somnade Jakob på soffan. Själv satte jag mig ner och gladdes över dagen innan jag tog itu med disken. Jag lovar att jag somnade med ett leende på läpparna!

Om ungefär två timmar styr vi kosan mot Åbo! Imorgon gifter sig den här fröken med Jakobs gamla klasskompis. Jag är övertygad om att det kommer bli en otroligt rolig fest och jag är mycket förväntansfull över att få se Åbo, för jag har aldrig varit där förut. Vädret visar sig dessutom från en bättre sida, och torde göra det hela helgen, så det finns absolut inget att klaga över.

I skrivande stund befinner sig min man vid Svenska Handelshögskolan där han får sina papper. Det innebär alltså att när han kommer hem är han inte längre endast ingenjör, utan ingenjör och ekonom! Känner mig stolt som en tupp!

Bjuder på förra sommarens bästa låt medan jag springer in till centrum för att inhandla nylonstrumpbyxor. Hej hopp!

Gissa dagen!

Örhängen från serien Lumikukka (Snöblomma) av Kalevala

Varför sitter jag här?

Egentligen vet jag inte riktigt varför jag sitter här med en tom textruta framför mig. För jag har ingenting att berätta för er idag. Ändå sitter jag här framför en textruta som jag, utan bakomliggande tanke, har börjat fylla med ord. Märkligt egentligen. Att mitt livs syfte skulle vara att skriva några ord på ett papper.

Hur som helst.

Jag hade två uppdrag idag:

1. Hitta ett hotell i Riga.

2. Köpa en låda.

Hur det gick? Nå, inte har vi ännu bokat något hotell och den där lådan jag ville köpa var slutsåld för länge sedan och butiksbiträdet såg uppgiven ut.

På min tiominuterspaus på jobbet ikväll satt jag på min vanliga plats och spejade ut över torget. Plötsligt slog det mig att det blivit ganska tråkigt, allting. Alla människor jag möter på stan har jag mött tidigare. Stamkunderna från kaféet hälsar på mig i matbutiken. Jag har provat allt kaffe som finns i stan och samma gäller yoghurtarna. Jag vet att om det plötsligt blir ovanligt tyst i lägenheten kommer Jakob snart skrämma skiten ur mig. Inga platser är obekanta. Jag beslöt att ordna så att någonting spännande händer. Har bara inte kommit på vad ännu.

Så tråkigt att bara måla naglarna i en färg, då jag dessutom har tjugo olika lack. De här lacken valde jag i fredags. De har suttit ganska bra, med tanke på att jag varit i jobbet två dagar sedan dess.

Mannen och våren

Mannen har äntligen kommit hem. Mycket bra, det började nämligen bli lite tråkigt att prata med sig själv hela tiden.

Sedan mannen kom hem har vi självfallet mest myst och busat. Druckit en flaska skumvin och ätit pizza. Och igår umgicks vi med hans familj.

Våren är som vackrast nu. Det börjar pirra i knäna på mig när jag går ut och tittar på alla gröna löv. Himlen är så blå och sommaren väntar om hörnet.

Lyckad utgång och lyckad ledig torsdag

Oj! Nu har jag haft två helt suveräna utekvällar inom loppet av ynka fem dagar! Först i lördags vid Olivers Inn tillsammans med bland annat Janina och Caroline och igår gick jag till samma ställe med min bästis Malin och hennes sambo Dennis. Båda kvällarna har det varit massvis av vänner och bekanta i vimlet och igår spelades det dessutom riktigt bra musik (låten spelades två gånger!)! Dock blev alla väldigt fulla (?) och åkte hem ganska tidigt. Till sist var det bara jag och Filip kvar och kring tre-tiden var det så smockat på dansgolvet att det knappt gick att röra sig, så vi stack därifrån. Vi skulle ändå åt samma håll, så tillsammans traskade vi lugnt hem genom det varma vårregnet.

En mycket otydlig bild från inatt

Jag och Filip på Pampas Nationaldag

Idag sov jag pinsamt länge. Har inte sovit så där länge sen vi firat Jakobs 25-årsdag. Har haft en riktigt lugn och skön dag: läst bloggar, promenerat i krapulantisk takt, ätit god mat, inspirerats utav text, strukit och hängt upp nya gardiner i sovrummet, druckit kaffe och tänkt på Livet. Jag tror jag har kommit in i sommarlovsmode nu, äntligen. Jag drabbas inte längre av andnöd och hjärtklappning på morgonen när jag inser att det inte finns utmärkta några riktlinjer för dagen. Idag har jag verkligen njutit av tystnaden och mitt eget sällskap.

Och gardinerna, jisses, ni skulle se dem! Jag hittade dem i vintras i en rea-låda vid Anttila. Jag såg genast att bottenfärgen skulle passa perfekt i vårt sovrum och mönstret var blommande körsbärskvistar. 8€ betalade jag för dem, och de var dessutom Fairtrade-märkta. Jag blir så glad när jag ser att man med sådana små medel kan förändra ett helt rum: man behöver inte alltid måla om eller byta en hel köksinredning.

Snart borde Julle dyka upp. Tror vi ska dricka lite te och filosofera. Ett perfekt avslut på en ledig, gråmulen majtorsdag.

"Den enda regeln är att du ska ha så jävla kul"

Jag vet väl lika väl som ni att alla (även jag) kommer kliva upp på scenen vid Ollis och shejka loss när den här låten spelas i sommar. Hoppas det blir ofta!

Balkongtext

Jag har inte gått och dött, om någon var orolig. Jag har bara umgåtts med några av de bästa människorna på jorden, fixat balkongen inför säsongen och så har jag jobbat lite.

Ikväll kommer Malin och Dennis hit, kul! Och nu är det inte många dagar kvar tills Jakob kommer hem! Det spritter i alla kroppsdelar när jag tänker på att jag får kasta mig i hans famn på lördag kväll när jag kommer hem från jobbet.

Tänkte bjuda på en gammal text jag skrev till ett textsamtal under året på Skrivarlinjen. Jag hittade den i min gamla blogg igår kväll och blev förvånad, för den var ju så sjukt bra! (Om den ser konstig ut så är det för att jag kopierade den rakt av från den gamla bloggen)

Egentligen är det ganska tyst. Egentligen inte.

Det är lördag natt. De flesta står redan i kö till de mest populära krogarna. Några få bilar glider omkring på gatan nedanför. Slirar i den nyfallna snön.
Det är lördag natt och det är tyst och snön faller men det är inte kallt. Egentligen.
Hon står på balkongen och röker. Drar djupa bloss och väntar på sin älskade.
Med korsade armar över bröstet, blickar hon ut över trädkronorna som långsamt täcks av snö. Snön glittrar i det orangea skenet från gatlyktorna. Stadshusets stora fönster gapar mörka. Snömolnen reflekterar ljuset från stan. Det är en vacker natt. Och ganska tyst.
Hon ler lite grann när hon tänker på sin älskade. Han som snart kommer komma.

Han är på väg att sticka nyckeln i låset när han hör någon småspringa ner för trappen. Ljudet av skosulor mot trappen tystnar. Han ser sig om.
Där står en kvinna. Han känner igen henne. Hon ser arg ut. Arg och påverkad. Av någonting.
 - Voi satans ungdomar! Ni me era vittus bileet!
Han förstår inte. Han kom ju nyss.
  - Bileet?
  - Ja vet nog att de e ni som härjar i bastun. Ha ni nångång tänkt på att andra kanske också vill använd den?
  - Ja ha int vari i bastun här ida.
  - Hördu! Försök int! Ja vet nog att de e du å dina kaverin som bruk va där. Varje helg e de samma sak.
Nu tar tålamodet slut. Kvinnan kommer närmre, och fortsätter.
  - Å ni får slut av me att kast tobaksfimpar från balkongen! E ni så vittus dum så ni int förstår att de bor andra i dehä huse också? Satans ungdom!
  - Alltså nu vet ja int va du pratar om, ja röker int ens!
  - Försök int! Nästa gång ringer ja polisen!
Kvinnan vänder och börjar gå uppför trappen. Hon mumlar något ohörbart. Det är orättvist. Hon lyssnar ju inte ens på honom. Han stoppar nyckeln i fickan och följer efter.

Balkongdörren står öppen och hon lyssnar efter ljud i trapphuset. Han borde komma snart.
Hon drar ett sista drag av cigaretten och fimpar sedan i askkoppen. Går in, drar igen balkongdörren.
Hon släcker i köket och lägger sig sedan i sovrummet. Utan att dra ner rullgardinen.
Hon betraktar snön som faller. Långsamt och virvlande och hon tänker på sin älskade. Hur kall hans näsa kommer vara när han kommer. Rödbrusiga, kalla kinder. Hon tänker att hon ska kyssa honom varm.

  - Vi ska kunna red ut dehär utan att dra in polisen! E du nu helt säker på att de ha vari oljud nere hos oss?
Hon ignorerar honom totalt. Mumlar bara ilsket för sig själv.
Dörren till hennes lägenhet står på glänt. Ljudet av en tv strömmar ut i trapphuset. Hon går in genom dörren. Pratar med någon. Han väntar utanför. Vill inte alls att hon ringer polisen. Vill bara reda ut missförståndet.
En stor man uppenbarar sig i dörröppningen.
Han hinner inte ens öppna munnen innan mannen har tagit ett fast grepp om hans nacke.

Hon är sömnig när hon hör ljudet av nyckeln i låset. Häver sig upp. Han ler inte när han möter hennes blick. Sparkar bara av sig skorna och går ut i vardagsrummet. Andfådd.
  - Älskling, försöker hon.
Får inget svar.
Hon hittar honom på soffkanten med ansiktet i händerna.
Hon stelnar till när hon ser blodet på hans händer.
  - Va… va ha hänt?
Han andas tungt och hon sjunker ner på knä framför honom, försöker trösta. Men det går inte.

Lampan i badrummet har gått sönder. Han duschar med öppen dörr. Hon sitter på sängen, trevar med händerna. Kan inte längre tänka på snön som virvlar vackert utanför. Bara på blodet som späds ut av vattnet och försvinner ner i golvsilen. Det tystnar.
Efter ett tag kommer han ut. Knutet röd- och vitrandigt badlakan kring höften. Han försöker le. Hon fångar in hans blick. Känner blicken hon ger honom.

Hon makar sig närmre när han satt sig på sängkanten med ryggen mot henne. Lägger armarna om honom och kysser försiktigt bort vattendropparna. Mjukt. Han doftar grädde. Han är varm. Mjuk och len. Hans knogar har svullnat.
Medan han sänker huvudet
följer hon små ärr med pekfingret. Små, små ärr över hans ryggtavla.
Och hon tänker, att när hon följer de små ärren med pekfingret, lär hon sig någonting nytt om honom.

Bland gamla anteckningar

Det blåser Gotländska vindar utanför mitt fönster.

När jag hade duschat i morse föll smycket ur min piercade rook ut. Förskräckelsen var överraskande stor. Jag var förskräckt mest för att jag aldrig har bytt smycke i just den broskbiten och dessutom är det ett jävla knepigt område att försöka byta smycke i själv.

Vid frukosten läste jag några gamla anteckningar. Jag fastnade speciellt mycket för ett textstycke jag skrivit på stranden någon gång under sommaren 2009:

När hon lägger sig doftar hennes lakan någonting annat.

De doftar solbränd hud och

eftertänksamma kyssar och

små, små knivhugg i magen.

Hon rullar över till andra sidan sängen

och borrar ner näsan djupt i lakanen och madrassen.

Hon tänker på den sista natten de sov tillsammans,

på hur hon hade förhållit sig till honom.

Han hade sagt åt henne att hon gärna fick komma närmre,

han hade lagt armen om henne

och hon hade svarat med att kyssa honom.

Hon hade sagt att han måste älska sig själv innan han kan älska andra.

 - Åh, jag har hört det där förut...

 - Gör det ont?

 - Det gör ont som fan.

Det sista hon minns innan de hade somnat,

var att hon vände sig om och han makade sig intill henne,

varpå han lade sin hand över hennes höft och tryckte till,

varsamt.

På morgonen vaknade hon med nästippen mot hans sammanslutna rygg.

Hon hade velat lägga armen om honom, men hann inte innan han satt sig upp.

Veckan ska jag inleda med bland annat ett besök till Plantagen tillsammans med min äldsta syster. Kanske skriver jag vidare på den gamla texten. Och så borde jag tvätta lite kläder. Hoppas ni alla haft en kiva helg och en bra början på den nya veckan!

Förkläde

Det finns så många fördelar med att ha ett förkläde på sig i jobbet. Den största är att man enkelt kan torka av händerna om man blir smutsig, kladdig eller våt.

Nackdelen är att när man väl övat in rörelsen, fortsätter man göra den även hemma, när man är utan förkläde.

Hälsningar: Tjejen som äter vegetarisk pizza med händerna

Saturday night live

I förrgår kände jag mig som en mommo då jag var ensam hemma hos mamma och inte fick igång tv:n (till mitt försvar har jag inte haft någon tv sedan jag var typ 18 år). Men till all lycka kan jag väga upp det idag genom att blogga från en iPad !

På bilden ser ni mitt umgänge denna vackra kväll: min bästis Malin och hennes sambo Dennis. Malin och jag överväger att gå en sväng till Olivers Inn och katten Ragnar har redan däckat.

Regntunga dagar

Gårdagen började riktigt skit, rent ut sagt. Ångesten växte till en klump i halsen och till en början tänkte jag avboka min dejt med Magnus men när jag funderat en liten stund insåg jag att det var det dummaste jag kunde göra. Det skulle troligtvis ha blivit mynningen till en ond cirkel. Så vid tretiden mötte jag upp Magnus och då jag visste att han skulle förstå vad jag pratade om, öppnade jag mitt hjärta för honom. Och det lättade förstås. Klumpen i halsen sköljde jag ner med lite kakao och någon timme senare cyklade vi hem till den där mannen T. Vi spelade Wordfeud och åt saltlakrits.

Facelook från förrgår. Mamma säger att det syns i mitt ansikte att jag äter betakaroten som kosttillskott.
Själv tycker jag endast att jag blir blekare ju närmare sommaren vi kommer.

På kvällen såg jag Den där Mary och pratade med Jakob i telefon. När jag inte pratat regelbundet med honom nu på ungefär en vecka och inte ens sett honom, hör jag verkligen hans röst, på riktigt. Och jag tänker "Jaha! Är det så min sambos röst låter!".

Idag fortsätter det regna. Det blir tredje dagen idag. Och det har blivit kallt. Jag har druckit kaffe med Madde. Det blev en riktig speed-date, vilket var synd. Det kändes som om det fanns så mycket vi skulle ha velat prata om. Jag skrapade en Onnen Sanat under tiden och fick fram några ord, men inte hade jag trott att de var så många att de räckte till 50€!? Nå, vem säger nu sedan nej till 50€? Inte jag i alla fall.

Har försökt leta efter mitt pass, men utan framgång. Det borde finnas någonstans här hos mamma, men var? Det är lite svårt att veta var man ska börja leta då man inte längre har "sitt rum" kvar. Mitt flickrum är numer gästrum och en del av mina saker har blivit utburna i något förråd. I och för sig behöver jag ju inte passet nu, det är ju inte som om vi ska resa bort nästa vecka, men det skulle ju vara skönt att veta var det finns.

I'm here for rehab

Rehabilitering i Ingenstans är verkligen underskattat! Landet är underbart på våren, men speciellt på sommaren. Nu är det ju inte sommar än, men jag har njutit i alla fall! Sovit länge, lyssnat på musik som gjort mig på bra humör, nästan glömt att äta middag och umgåtts med några vänner. Först ut på tur var Magnus. Han kom hem till mamma för att läsa några av mina texter. När jag fått i mig middag for vi ut. Vi hämtade Frezza från butiken och åkte till stranden. Kanske var det våren som gjorde oss lika knäppa som kossorna som släpps ut på sitt första grönbete, hur som helst uppstod en fotosession.

Magnus valde Frezza Vanilla

Pliktmässigt poserade jag för Magnus

Jag körde jag på en Frezza Mocca och gjorde mitt bästa för att se neutral ut

Vi överraskade den där mannen T sedan när han kom från jobbet. Hemma hos honom vankades hockeykväll. Jag är inget stort fan av hockey så istället stack jag iväg för att dricka kaffe med Ronny och Rico. Jag skrapade en Onnen Sanat och beklagade mig över att jag aldrig vinner någonting på dem längre. När jag suttit och sugit på besvikelsen en stund upptäckte jag att jag visst hade skrapat fram tre ord, vilket gav mig tio släbä.

Mitt på E8:an tog bensinen i Ronnys vrålåk slut. Som tur var behövde vi inte knuffa bilen till ABC. Vid ABC fick jag se en mycket vacker syn: min drömbil. Den ska jag köpa när jag blivit en riktig affärskvinna.

Min blötaste dröm någonsin!

Nu har jag i alla fall hamnat framför kvällens hockeymatch, hemma hos Robert med Robert och Ronny. Som tur var fanns en dator inom räckhåll, att blogga slår helt klart svordomar framför en hockeymatch! Eller vad säger ni? Hockey eller blogg?

Och så händer det...

Hela vintern och våren har jag väntat och längtat och avundats.

Natten mellan söndag och måndag var jag hos Stora Stygga Vargen och senaste natt hos den där mannen T. En av dem är en person som alltid sagt till mig att skriva och båda har de fallit offer för att karaktäriseras i otaliga texter. Troligtvis för att de stått mig nära och tagit fram saker ur mig jag inte ens visste fanns.

Hur som helst så är det på golvet i mitt flickrum hemma hos mamma som det händer. Jag ordnar med mina böcker, antologier jag själv medverkat i, böcker jag fått av mina handledare, tummat föreläsningsmaterial jag tagit med mig efter mitt år på skrivarlinjen på Gotland och texter som både jag och flera andra skrivit. Och när kaffedoften kittlar i mina näsborrar är det precis som om någonting går sönder i mig, på ett bra sätt. Som om alla ord suttit fast i någon sorts bubbla inuti mig hela tiden, och det är den där bubblan som nu gått sönder.

Jag kan inte låta bli att tänka att det kanske är just här som jag tappat tråden. Den där röda tråden i mitt liv, skrivandet. Att den av någon anledning blivit kvar här och att det är därför jag haft sådana problem med att ta tag i pennan och skapa egna ord, egna världar och egna öden. Det var här allting började, redan 1992! Det var också hit jag kom efter ett otroligt år på en ö i Östersjön där skrivandet var det största och absolut viktigaste i mitt liv.

Och kanske har jag alltid vetat om det här, att trådänden blivit kvar här i Ingenstans, att allt som behövdes var att komma hit och hämta den? För det var ju inte utan orsak jag packade min stora anteckningsbok innan jag kom hit igår kväll.

Söndagsbilder och veckoplaner

Om ni är intresserade av vad jag gjorde igår kan ni bland annat gå in och kika på Janinas blogg, där jag gästbloggade igår kväll. Men för att den här bloggen inte ska nå botten av tråkighet, tänkte jag skriva några rader och bjuda på några bilder (för det var väl så att en bra blogg bland annat innehåller huvudlöst många bilder?). Till de dåliga bildernas försvar vill jag bara säga att Jakob tagit med sig min kamera på resa, således har jag endast min telefon att tillgå (och tyvärr är jag absolut ingen iphone-typ).

Jag spenderade alltså hela gårdagen tillsammans med Janina och hennes familj. Det var en superbra söndag! Jag skrattade som aldrig förr! Vi for bland annat på ett snabbt loppisbesök, chillade på balkongen, kalasade på muffins som Janina svängde ihop och tittade på Friends.

Erkänn att det här är den snyggaste pärlplattan ni någonsin sett!

Loppisfynd

Härligt balkonghäng

Morsan och farsan

Rock-unge

Alltid nöjd och glad baby

Janina och jag fick förstås ett ryck sent på kvällen och resultatet av rycket blev min nya header. Fin, va? Janina kan verkligen det där med Photoshop och design! Fotot tog mamma förra sommaren.

Idag är det måndag och mycket vackert väder. Efter jobbet ikväll åker jag till Ingenstans, har inte varit där och umgåtts med mina vänner på evigheter känns det som, så nu är det verkligen dags!

En lördag i lilla Vasa

Klockan var inte mycket igår morse när Jakob kom in i sovrummet och sa att han snart tänkte åka till flygfältet. På natten hade jag hängt över toaletten i tafatta försök att kräkas, så jag var lite svag när jag klev upp och snodde morgonrocken om mig. Länge höll vi om varandra och jag kände noga efter hur det kändes med hans varma, trygga armar om min morgonsvaga kropp.

Dagen fyllde jag sedan med kvalitetstid med min familj. Först lade jag pärlplattor med Nicolina samtidigt som jag förde viktiga diskussioner med Janina. Senare på eftermiddagen mötte jag upp mamma i stan, hon hängde på hem till mig och vi åt lite middag innan vi traskade till Trefaldighetskyrkan för att lyssna till en vårkonsert. I kören fanns min äldsta syster och stämningen var skön. Kyrkans innanmäte var litet dunkelt då regnmolnen hängde över staden. Det var fina uppträdanden som tog slut alltför fort.

När konserten tagit slut och kyrkan tömts på publik, satte vi oss i bilen och åkte till Brändö. Janina bryggde kaffe och vi satt i köket och pratade om ditt och datt, tittade på fotografier och utanför föll skymningen.

Mamma fick skjuts hem till Ingenstans sen och jag följde med för att hålla äldsta systern sällskap på tillbakavägen. Vi konstaterade att det hade varit en bra lördag.

Hemma i den tomma lägenheten kröp jag ner under Jakobs täcke på hans sida av sängen. Täcket doftade gott och jag läste en stund innan jag släckte lampan och somnade med det samma. Strax efter fyra på morgonen ringde telefonen. Senast någon ringde till mig på natten var när Joline skulle komma till världen.

Medan jag låg under Jakobs täcke i vår lägenhet i lilla Vasa, låg Jakob på en hotellsäng på andra sidan jorden. När jag berättade att det redan börjat ljusna utanför fönstret, sa han att solen precis hade gått ner där. Helt logiskt egentligen, och ändå helt otroligt ofattbart.

Tankar om stress

Jag är äntligen ledig. Som jag har längtat efter det! Bortsett från jobbet i kaféet har jag inga spikade program i min kalender. Kalenderbladen bländar vita mot mig: igår var jag helt och hållet paralyserad. Det var rent ut sagt äckligt: jag satt och tittade på klockan och väntade på att den skulle bli fyra så Jakob skulle komma hem från jobbet. Jag visste att vakuumet jag befann mig i skulle upplösas i samma ögonblick som han satte nyckeln i låset.

Jag har aldrig velat bli beroende av en annan människa. Inte på det här sättet som jag uppenbarligen blivit av Jakob. Igår var det precis som om Livet inte var möjligt på grund av hans frånvaro. Det skrämmer mig.

Det är märkligt med stress. Först har man ångest för att man har för mycket att göra, och sen, när man äntligen befrias från stressen och alla måsten, får man ångest för att det inte finns någonting att göra. Jag funderade igår kväll på om anledningen till att man får ångest också då man är ledig och befinner sig i stressfria omgivningar är att man räds tankarna som plötsligt hörs så tydliga i ens huvud?

Idag har det gått bättre att vara ledig än igår. Idag har jag tvättat fönstret i vardagsrummet. Det är ett ganska stort fönster. Och så båda dörrarna till balkongen. De nya gardinerna väntar ännu på att få komma upp. Var tvungen att skriva av mig lite samtidigt som jag tog kaffepaus.

I sommar är mitt mål att helt och hållet avveckla min relation till stressen. Och nästa läsår ska jag vara försiktig. Hellre är jag glad, avslappnad och fattig än rik och sjuk av stress. Förtjäna pengar hinner jag göra sedan när jag är klar med skolan.