Balkongtext

Jag har inte gått och dött, om någon var orolig. Jag har bara umgåtts med några av de bästa människorna på jorden, fixat balkongen inför säsongen och så har jag jobbat lite.

Ikväll kommer Malin och Dennis hit, kul! Och nu är det inte många dagar kvar tills Jakob kommer hem! Det spritter i alla kroppsdelar när jag tänker på att jag får kasta mig i hans famn på lördag kväll när jag kommer hem från jobbet.

Tänkte bjuda på en gammal text jag skrev till ett textsamtal under året på Skrivarlinjen. Jag hittade den i min gamla blogg igår kväll och blev förvånad, för den var ju så sjukt bra! (Om den ser konstig ut så är det för att jag kopierade den rakt av från den gamla bloggen)

Egentligen är det ganska tyst. Egentligen inte.

Det är lördag natt. De flesta står redan i kö till de mest populära krogarna. Några få bilar glider omkring på gatan nedanför. Slirar i den nyfallna snön.
Det är lördag natt och det är tyst och snön faller men det är inte kallt. Egentligen.
Hon står på balkongen och röker. Drar djupa bloss och väntar på sin älskade.
Med korsade armar över bröstet, blickar hon ut över trädkronorna som långsamt täcks av snö. Snön glittrar i det orangea skenet från gatlyktorna. Stadshusets stora fönster gapar mörka. Snömolnen reflekterar ljuset från stan. Det är en vacker natt. Och ganska tyst.
Hon ler lite grann när hon tänker på sin älskade. Han som snart kommer komma.

Han är på väg att sticka nyckeln i låset när han hör någon småspringa ner för trappen. Ljudet av skosulor mot trappen tystnar. Han ser sig om.
Där står en kvinna. Han känner igen henne. Hon ser arg ut. Arg och påverkad. Av någonting.
 - Voi satans ungdomar! Ni me era vittus bileet!
Han förstår inte. Han kom ju nyss.
  - Bileet?
  - Ja vet nog att de e ni som härjar i bastun. Ha ni nångång tänkt på att andra kanske också vill använd den?
  - Ja ha int vari i bastun här ida.
  - Hördu! Försök int! Ja vet nog att de e du å dina kaverin som bruk va där. Varje helg e de samma sak.
Nu tar tålamodet slut. Kvinnan kommer närmre, och fortsätter.
  - Å ni får slut av me att kast tobaksfimpar från balkongen! E ni så vittus dum så ni int förstår att de bor andra i dehä huse också? Satans ungdom!
  - Alltså nu vet ja int va du pratar om, ja röker int ens!
  - Försök int! Nästa gång ringer ja polisen!
Kvinnan vänder och börjar gå uppför trappen. Hon mumlar något ohörbart. Det är orättvist. Hon lyssnar ju inte ens på honom. Han stoppar nyckeln i fickan och följer efter.

Balkongdörren står öppen och hon lyssnar efter ljud i trapphuset. Han borde komma snart.
Hon drar ett sista drag av cigaretten och fimpar sedan i askkoppen. Går in, drar igen balkongdörren.
Hon släcker i köket och lägger sig sedan i sovrummet. Utan att dra ner rullgardinen.
Hon betraktar snön som faller. Långsamt och virvlande och hon tänker på sin älskade. Hur kall hans näsa kommer vara när han kommer. Rödbrusiga, kalla kinder. Hon tänker att hon ska kyssa honom varm.

  - Vi ska kunna red ut dehär utan att dra in polisen! E du nu helt säker på att de ha vari oljud nere hos oss?
Hon ignorerar honom totalt. Mumlar bara ilsket för sig själv.
Dörren till hennes lägenhet står på glänt. Ljudet av en tv strömmar ut i trapphuset. Hon går in genom dörren. Pratar med någon. Han väntar utanför. Vill inte alls att hon ringer polisen. Vill bara reda ut missförståndet.
En stor man uppenbarar sig i dörröppningen.
Han hinner inte ens öppna munnen innan mannen har tagit ett fast grepp om hans nacke.

Hon är sömnig när hon hör ljudet av nyckeln i låset. Häver sig upp. Han ler inte när han möter hennes blick. Sparkar bara av sig skorna och går ut i vardagsrummet. Andfådd.
  - Älskling, försöker hon.
Får inget svar.
Hon hittar honom på soffkanten med ansiktet i händerna.
Hon stelnar till när hon ser blodet på hans händer.
  - Va… va ha hänt?
Han andas tungt och hon sjunker ner på knä framför honom, försöker trösta. Men det går inte.

Lampan i badrummet har gått sönder. Han duschar med öppen dörr. Hon sitter på sängen, trevar med händerna. Kan inte längre tänka på snön som virvlar vackert utanför. Bara på blodet som späds ut av vattnet och försvinner ner i golvsilen. Det tystnar.
Efter ett tag kommer han ut. Knutet röd- och vitrandigt badlakan kring höften. Han försöker le. Hon fångar in hans blick. Känner blicken hon ger honom.

Hon makar sig närmre när han satt sig på sängkanten med ryggen mot henne. Lägger armarna om honom och kysser försiktigt bort vattendropparna. Mjukt. Han doftar grädde. Han är varm. Mjuk och len. Hans knogar har svullnat.
Medan han sänker huvudet
följer hon små ärr med pekfingret. Små, små ärr över hans ryggtavla.
Och hon tänker, att när hon följer de små ärren med pekfingret, lär hon sig någonting nytt om honom.