Det blåser Gotländska vindar utanför mitt fönster.
När jag hade duschat i morse föll smycket ur min piercade rook ut. Förskräckelsen var överraskande stor. Jag var förskräckt mest för att jag aldrig har bytt smycke i just den broskbiten och dessutom är det ett jävla knepigt område att försöka byta smycke i själv.
Vid frukosten läste jag några gamla anteckningar. Jag fastnade speciellt mycket för ett textstycke jag skrivit på stranden någon gång under sommaren 2009:
När hon lägger sig doftar hennes lakan någonting annat.
De doftar solbränd hud och
eftertänksamma kyssar och
små, små knivhugg i magen.
Hon rullar över till andra sidan sängen
och borrar ner näsan djupt i lakanen och madrassen.
Hon tänker på den sista natten de sov tillsammans,
på hur hon hade förhållit sig till honom.
Han hade sagt åt henne att hon gärna fick komma närmre,
han hade lagt armen om henne
och hon hade svarat med att kyssa honom.
Hon hade sagt att han måste älska sig själv innan han kan älska andra.
- Åh, jag har hört det där förut...
- Gör det ont?
- Det gör ont som fan.
Det sista hon minns innan de hade somnat,
var att hon vände sig om och han makade sig intill henne,
varpå han lade sin hand över hennes höft och tryckte till,
varsamt.
På morgonen vaknade hon med nästippen mot hans sammanslutna rygg.
Hon hade velat lägga armen om honom, men hann inte innan han satt sig upp.
Veckan ska jag inleda med bland annat ett besök till Plantagen tillsammans med min äldsta syster. Kanske skriver jag vidare på den gamla texten. Och så borde jag tvätta lite kläder. Hoppas ni alla haft en kiva helg och en bra början på den nya veckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar