En dag och två väntrum

Kära vänner, jag har stött på lite problem angående bloggen så därför har jag varit lite frånvarande. Tappat lusten en aning och också varit överöst av skolverklighet (vilket jag är än). Måste ta mig en funderare över hur jag praktiskt ska lösa problemet och kanske också prata med någon som är mer tekniskt lagd än jag.

Men för att pigga upp lite i tystnaden som här uppstått tänkte jag berätta lite om min dag. Idag är det tisdag och det har snöat hela dagen. Jag sov lite för länge. Vid lunchtid hade jag träff med min psykoterapeut. Medan jag satt där i väntrummet bläddrade jag lite förstrött i en anteckningsbok. Den här anteckningsboken har legat flera år på ett litet bord i väntrummet och tanken är att man får skriva en rad eller två när man väntar. Idag hittade jag några rader jag själv skrivit 2008. Det var överraskande, och kul!

Efter träffen med psykoterapeuten cyklade jag i snömodden till centralsjukhuset där jag hade bokat tid vid laboratoriet för ett prov.

Har aldrig tidigare varit med om ett så tomt väntrum

Jag hade bara hunnit ta av mig jackan, sätta mig ner och slå upp Vasabladet när jag blev inropad för provtagning. Sköterskan berättade att Finlands Lucia skulle besöka sjukhuset, så innan jag lämnade sjukhuset gick jag för att se på henne och hennes tärnor.

På väg hem igen genom snömodden mötte jag en tjej med hund. Precis när jag passerade tjejen sa hon, högt och tydligt:

 - Pappa betalar! Allt!

Jag hade nästan ramlat av cykeln i rena förskräckelsen när jag insåg att hon hade på sig ett headset, och pratade i telefon.

Sitter nu och försöker knåpa ihop en uppsats om internationella aktier. Det är S-Å J-Ä-V-L-A T-R-Å-K-I-G-T! Har två sidor kvar att skriva, men knappt någonting kvar att säga. Uppsatsen ska presenteras imorgon. Noll motivation. Noll ork. Jullovet hägrar. Måste bara kämpa lite till. Det är ju trots allt bara två sidor (och ännu en inlämningsuppgift och en tenta).