Det är kvällen innan, vid ett arbetsbord och framför en bildskärm. Fingrar som rör sig över pekplattan. Ord och bilder rusar över skärmen, uppåt nerifrån. En sorts jakt. En skattjakt. Och fynden överraskar. Är överraskande många. Gamla ord blir som nya för ögonen, i öronen och en liten tanke - som funnits där ett bra tag redan - växer till sig, spänner upp bröstet i ett försök att fånga uppmärksamhet. Tänk om...
Vintern har kommit. Äntligen på riktigt till en finländsk liten stad. Temperaturen sjunker till femton minusgrader och det har snöat. Det blir sådant väder som är typiskt för de barndomsvintrar som fortfarande har en bostad i ens innersta vrår. Dagen bjuder på klarblå himmel, solsken och näshår som verkar frysa till is vid varje andetag. På kvällen får gatlyktorna förstärkning av fullmånen och ett nät av stjärnor ovanför hustaken.
Vi går bredvid varandra på Rådhusgatan, på väg från en språkkurs vi läser tillsammans. Snön knarrar under kängorna. Ljudet är ett passande ackompanjemang till diskussionen vi för. Det blir ett djup i verkligheten, ett som verkligen ger någonting och inte bara är en bräcklig yta. Om jag fick skulle jag stanna i just den här stunden när vi promenerar tillsammans från språkkursen.
- När ska du börja blogga igen?
Även om jag kan höra frågetecknet så är det mer som ett startskott än en regelrätt fråga.
Vi skiljs åt nere vid simhallen. Kramar om varandra hårt och säger hej då, går åt varsitt håll i den iskalla vinterkvällen. Hemma hos en av oss väntar ett tomt textdokument som ska bli ett blogginlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar