Han sa Ja

Fina vyer från balkongen igår kväll

Har ledigt från jobbet idag och är lite missnöjd över det fina vädret. Hade hoppats att det skulle regna idag så jag inte behöver känna dåligt samvete över att sitta på soffan. Och det gjorde ju faktiskt det, regnade alltså, tidigt i morse, ungefär samtidigt som jag märkte att Jakob inte låg i sängen längre. Men nu är det fint. Riktigt fint.

Några stordåd eller nödvändigheter har jag inte åstadkommit än idag. Ätit frukost, läst bloggar, druckit (dricker) kaffe, längtat till helgen.

Det blir ju midsommar. Vad ska ni hitta på? Själva hade vi till en början tänkt göra som tidigare somrar: midsommarafton med Jakobs familj på Halsö och midsommardagen tillsammans med vänner. Men så började jag fantisera om hur härligt det skulle vara att bli kvar på Halsö hela helgen, få stänga av telefonen, lämna klockan hemma i stan och bara vara: sitta på en brygga eller terrass och fundera över Livet, bada bastu, simma i havet, inte behöva sminka sig, glida runt i Crocs och ett par mjukisbrallor, äta god mat, sova på maten, bli kvar i sängen i det mintgröna sovrummet och läsa en god bok. Så jag frågade av Jakob om vi kunde göra det, bli kvar i skären fram till söndag, och han sa Ja.

Ibland blir Jakob förvånad då jag frågar om vi inte kan spendera en helg vid hans familjs sommarställe. Också hans familj verkar mycket glada över att jag faktiskt vill komma med dit ut. Och då tänker jag att varför skulle jag inte vilja det? Det är ju en sann idyll, ett lugn mitt i kaoset.

Den största skillnaden mellan mig och Jakob här är att han alltid har varit där. Under alla somrar sedan han var liten har han spenderat helgerna på Halsö, medan min familj inte haft något sommarställe. Det är först nu i vuxen ålder som jag fått möjlighet att vara vid ett sommarställe, och det är det som gör att jag uppskattar det så himla mycket.