Vad man egentligen vill göra och vad man sedan verkligen gör

Det är mycket konstigt med ord egentligen.

Hur de visst finns där, i mitt huvud,

i mitt arma huvud.

Hela tiden.

Utan att komma ut.

Yrkeshögskolan och linjen för företagsekonomi kräver så mycket av min uppmärksamhet, av min koncentration, av min hjärnkapacitet, så stor andel av mitt ordförråd att jag inte skriver på det sättet alls. För tillfället. Visst, jag sitter framför datorn mest varje kväll. Med näsan nedstucken i en bok (exempelvis Relationsmarknadsföring: från 4P till 30R) om vartannat. Varje dag öppnar jag nya Word-dokument, PowerPoint-presentationer, Excel-filer. Och så sneglar jag avundsjukt på de som får till det. Med pennan och pappret i ett soffhörn.

Jag tänkte bjuda på en söt liten dikt som jag hittade ikväll som jag önskar att jag själv skrivit. Poeten heter Hanna. Håll till godo!

Jag önskar jag var en sån som
ringde
smsade
hälsade på
som kom ihåg
födelsedagar
årsdagar

Jag önskar jag var en sån som
hann med
vände på timmar och minuter
hann med
alla måsten
alla jagvill
alla
nödvändigheter
sådant som jag måste göra för annars dör jag
kanske

Jag önskar jag var en sån som
gick med huvet högt
som aldrig blundade
som skrek ifrån
när andra bara trampar trampar trampar
klampar
ner
mig

Jag önskar jag var en sån som
läste klart alla böcker i bokhyllan
som skrev färdigt varje historia
som gjorde saker och ting i tid
eller helt utan att fundera över
den där jävla tiden
som bara går
som bara är

Jag önskar jag bara var
en sån
som
gör så mycket roligt hela tiden
som reser utomlands
solar
ser nya saker
lär mig om sådant jag inte hade en aning om

Jag önskar jag var en sån som
bara är
allt det där
som hon önskar att hon var

Och avslutningsvis tänkte jag bjuda på en liten tjuvtitt på vad jag sysslat med ikväll. Spännande så det förslår!