Vårskriket

Idag är det ett pirr i maggropen. Det skiftar. Någonting håller på att hända.

Tidigare i veckan laddade jag min mp3-spelare. Den har varit urladdad i flera månader och när jag fyllt på med ny musik klädde jag på mig och begav mig ut i skymningen och den anländande dimman. Med blodet strömmande i ådrorna tog jag långa kliv över strandpromenaden. Jag kunde likväl ha varit fjorton år igen. Med musik från sedan länge passerade tider kunde jag nästan tro att de döda fortfarande var levande.

Jag tänkte på en ung man jag brukade promenera tillsammans med. Jag tänkte på hans stämbands vibrationer och tatueringarna som fyller huden på hans armar. Jag kunde ana doften av en Marlboro Light och jag önskade att det hade varit mörkt och stjärnklart så jag hade kunnat stanna och titta på Lilla Karlavagnen.

Sedan tänkte jag att man inte borde vara så kritiskt inställd till Livet. För det är mycket större än man tror.