Om ni hade vetat hur trött jag var hela dagen igår! Undvek att sova på dagen, även om det lockade mycket. Tänkte att jag skulle få en riktigt, riktigt god natts sömn istället.
Om ni hade vetat hur frustrerad jag var när jag klev upp klockan sex i morse efter en riktigt, riktigt urusel natt! Kände mig knappt levande när jag traskade genom stan till kaféet. Och tydligen hade sömnlösheten satt synliga spår i mitt ansikte, för när chefen kom till jobbet lade hon genast handen på min arm och frågade lite bekymrat hur jag mådde.
Klockan elva fick jag gå hem, jag skulle egentligen ha slutat ett. Nu har jag vaknat för en stund sedan. Lite sur över att ha missat en sådan fin dag, men gladare över att småningom börja känna mig som en människa igen.
Ska se över franskaläxan nu och vänta hem Jakob som ska stå för middagen idag. Sedan bär det av på kurs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar