Skål för en dålig dag och för en chans man nog borde ta vara på

Förstod ingenting av franskaläxan igår. Av fyra uppgifter hajade jag en. En. Kände mig som en looser. Ville gråta. Hela dagen kändes helt värdelös.

Väl bredvid min bästa vän Julle i klassrummet vid Arbis började det äntligen svänga. Jag är ingen hejare på grammatik, men jag förstod vad resten av uppgifterna gick ut på. Och de jag hade gjort hemma var helt riktiga. Vi skrattade en hel del! Det var en rolig lektion som avslutades med diktamen.

Julle hade liksom jag haft en dålig dag, så efter franskan bestämde vi oss för att "fara på en". Så vi gick till D.O.M, Julle beställde en öl och jag en äppelcider och så skålade vi för en dålig dag. Det är fint när en rutten dag får ett bra slut.

Gammal bild på Julle och mig från när vi bodde i Fårösund. Vad är egentligen grejen med att man ska visa upp det man dricker?

Idag har jag varit hos min psykolog (har upptäckt en skylt utanför hens dörr som anger titeln psykoterapeut). Vanligtvis dricker jag inte kaffe till frukosten, men i morse var jag riktigt sugen. Eftersom jag är en sann tidsoptimist fick jag bråttom som vanligt, så jag tog med mig kaffet i en termosmugg. Perfekt ju! Förstår inte hur jag inte tänkt på det tidigare? Att sjunka ner i fåtöljen hos psykologen och sörpla kaffe var den bästa starten på dagen på länge.

Idag pratade vi mest om hur jag vill gå vidare efter årsskiftet (från början var tanken att jag skulle gå till polikliniken fram till årsskiftet). Jag skrev ju redan förra veckan att jag insett att jag inte känner mig själv så väl och det finns verkligen anledning för mig att fortsätta jobba med mig själv. Jag blev idag erbjuden möjligheten att gå intensivt i terapi hela följande år. Jag bloggar lite mer om det senare när det har fått sjunka in lite, men det är sannerligen ett fint erbjudande.

Nu är det dags för lunch! Det får bli en sån där man-tager-vad-man-haver-rätt idag.