Ikväll hände det, äntligen, plötsligt. Jag hade cyklat hem från franskan genom regnet. Det var en helt vanlig kväll. Jag tänkte inte på någonting speciellt. Ställde bara in cykeln i cykelförrådet, låste och gick upp. Genast när jag hade fått av mig jackan och skorna i hallen gick jag bara ut i vardagsrummet och tände lamporna. Så nappade jag åt mig en anteckningsbok från bokhyllan, satte mig ner vid matbordet, fattade pennan och skrev. En dikt.
Det är just de där gångerna som är de bästa. När man bara sätter sig ner och skriver. Utan några avsikter eller mål eller ens tankar överhuvudtaget. Förutom att det är otroligt avslappnande och skönt så föds de allra bästa texterna på det sättet. Så har det i alla fall varit för mig.
Om man lider av skrivkramp, men ändå vill skriva, ska man göra det. Att sitta och vänta på inspirationen är lönlöst, för den kommer inte komma, tro mig. Även om det går trögt när man skriver och alla texter blir skit - fortsätt. Och släng absolut ingenting! Spara allt. Man kan komma att få användning av det i ett senare skede. Kanske se andra saker i texten senare i ett annat ljus.
Det var mina visdomsord för ikväll. Nu är min mage varm och go' av apelsinte. Dags att borsta tänder, krypa ner under täcket och avsluta dagen med några kapitel i en bra bok. Godnatt ღ
Ps. Peppe bloggade igår om liknande skrivtips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar