Fredag eftermiddag på Kaserngatan. Dammkorn som virvlar i luften, svävar långsamt om vartannat. Väntar på något ännu inte identifierat. Det luktar i sovrummet. Gott. En blandning av nagellack, gult. Och av sambons parfym, man alltså. Bilder, filmklipp, musik, text på datorns skärm under ljuset av en gammal ful kontorslampa. Egentligen är det tänkt att just det här ögonblicket i just det här sovrummet ska spenderas på ett vettigt sätt. Vettigt sätt sett ur ett långsiktigt perspektiv. Livet pågår för fullt utanför, i världen. I sovrummet är det mest som om tiden står stilla, på samma sätt som i olika väntrum där man sitter. Det enda som rör sig där inne är dammkorn, en hand som lackar, gult nagellack på den andra handens fingrars naglar. Och så människorna i filmklippen på datorskärmen förstås.
Någonstans i den övriga lägenheten ligger några böcker om bland annat totalkvalitet och processledning uppslagna. Det är egentligen meningen att just de här ögonblicken ska spenderas med näsan i böckerna, som i jakt på förståelse, förhoppningsvis en Aha-upplevelse. Men sambon är inte hemma och han kommer inte komma heller på flera timmar. På dörrmattan i hallen dimper ett brev från American Express ner.
Fredag eftermiddag på Kaserngatan och inte någonstans finner hon den där speciella fredagskänslan. Hon minns den från förut och kan erinra sig den med hjälp av klara minnesbilder i sitt huvud. Minns att det var just eftermiddagarna på fredagarna som var bäst. På fredagseftermiddagarna fanns ett särskilt pirr i magen. Ett påtagligt ett, förväntansfullt. Det var ljuset från himlen som reflekterades i fjärden, luften som var krispig och lättgenomtränglig och så förstås doften av utomhus, bensin, tobak och någon pojkparfym. Den kommande helgen var ännu ett stort mysterium och även om den ena helgen oftast var den andra lik, var de alltid lika spännande och oförutsägbara.
Det är flera år sedan just de där fredagseftermiddagarna nu och nu väntar hon mest på att hon ska lyckas plocka upp böckerna om bland annat totalkvalitet och processledning. Hon vet att det i de flesta fall är nästan omöjligt när inte sambon är hemma. Hon önskar att hon snart ska få känna någonting som kunde liknas vid den speciella fredagskänslan. Det där särskilda pirret är kvar i en passerad tid, något man växer ur. Hon vet om det, men även om hon sörjer så vet hon också att det alltid kommer finnas kvar, som något krispigt i hennes minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar